Ibland glömmer man bort att hela världen inte har samma dygnsrytm som oss. Som nu när vi har disco klockan sju på morgonen. Jag tycker vi är i lunchtid men alla kanske inte håller med mig. De ljuva tonerna från Sean Banan får iallafall skruvas ner en smula när man inser klockslaget. Och det känns väl helt okej, på flera sätt haha. T älskar att lyssna på musik och vill att vi ska dra igång spotify så fort vi kommer upp på morgonen.

Nu ska vi snart börja packa väskorna här hemma. I eftermiddag sätter vi oss på tåget och åker hem till mormorn och morfarn. Jag har åtta dagers ledighet så det gäller att passa på när man kan stanna lite längre än bara över helgen. 

Nä, packa röja och leka var det. Hej på ett tag. 

Att jag håller på att längta ihjäl mig till sommarens resa är inte direkt någon hemlighet. Jag är i desperat behov av miljöombyte och att se andra saker än "hemma". Igår hörde jag en farbror prata stockholmska och bara det gav mig en drömsk blick, för att det var annorlunda haha. Ja, ni förstår hur illa det är!

Tänkte att det kan vara på sin plats att köpa en hem en uv-dräkt till mitt lilla hjärta. Förhoppningsvis kan vi få användning av den innan vi beger oss också, den varma svenska sommaren får gärna komma snart!
Nåväl. Det är en djungel och jag kan inte bestämma mig! Ska man köpa en dräkt med långa armar (vilket förstås ger bäst skydd men det kommer ju vara galet varmt på stranden..)? Är dom billigare lika bra som de som kostar flera hundra mer? Kanske ska vi satsa på tvådelat ändå? Någon av de här nedan kanske det blir...



Dom två översta är ju bara sååå fina! Men lite korta i armar och ben? Den turkosa är min favorit till T och den det lutar mest åt just nu. Pippi-dräkten ä väldigt ekonomisk och kostar inte mer än 150 kronor. Alla från Jollyroom.

Vi försöker verkligen erbjuda alla möjligheter för vår lille plutt. Vi försöker att inte köpa saker till honom baserat på att han är pojke. Han ska få testa på allt och välja själv vilka leksaker han tycker är roligast, utan omvärldens normer och förväntningar. Hur det går? SKITBRA!



Ellar ja. Vi fööörsöker iaf ;)

Natten som gick var ingen höjdare. Plutten hade svårt att sova, och ja, gjorde därför inte det. Timme ut och timme in låg vi där och vände och vred oss. Utanför fönstret började det ljusna och jag gav någonstans upp hoppet om att vi skulle få mer sömn. Men plötsligt händer det! Vi slumrade en stund men jag kan inte påstå att jag var särskilt pigg när han vaknade för att hålla morgon vid halv åtta.

Men vad gör det. Nu känner jag mig glad och inte alls särskilt trött. När mitt lilla hjärta vaknat från sin nap får vi bege oss bort till affären och köpa lite fika. Om ett par timmar får vi besök av vår Josefine. Åh vad härligt det ska bli att få prata och älta, så som bara vi kan.

Du och jag hörs kanske lite senare igen. Ha en härlig dag så läge ♥

Det kryper i kroppen på mig idag. Hela dagen har liksom bara varit en väntan på kvällen känns det som. Regn, mörker och inga speciella planer. Då kan det lätt bli så. Och det är väl okej..man kan ju inte göra saker varje dag men jag kan få lite dåligt samvete mot min lilla gosse. Vill att han ska vara aktiverad och få ut något av dagen.

Fast i ärlighetens namn har det nog inte gått någon nöd på honom. Han har fått vara ute och plaska i vattenpölar och varit en sväng med pappa hos farmor och farfar. Själv stannade jag hemma och filosoferade över vilken tråååkig dag jag hade ;)

Nu har jag piggat upp mig med serietittande och popcorn. Imorgon kommer det bli en mycket bättre dag. Trots utlovat regn. Det vet jag redan.

Något jag älskar är när man varit och storhandlat och kylskåp och skafferi är fyllda med godsaker. Då kommer inspirationen till att laga mat krypandes. Igår var en sådan dag då vi fyllde på rejält i skåpen här hemma och jag hittade inspo till lördagkvällens middag i en receptapp på telefonen.

Dela småtomater på mitten och lägg i en ungssäker form. På med olja salt och pressad vitlök (jag hade även lite socker på). In i ugnen 225 grader i ca 15 minuter.

Koka papardellen (jag använde bandpasta).

Hetta upp olja i en stekpanna och blanda ner chilipulver och stek räkorna 1-2 minurer (jag använde kräftor då mannen inte är särskilt förtjust i räkor). Pressa över citron.

Blanda ihop allt, på med parmesan och servera med sallad.

 

Visst låter det enkelt? Men ändå lite "helgmatigt" liksom. Toppen! Vi lyxade till det med loka i vinglas haha, fint ska det va ;) 

 

Förresten! Dessa ständiga mobilbilder beror på att jag inte har tagit mig för att ladda kameran. Samt att jag inte har photoshop i min nya dator ännu. Ska fixa snart!

Idag, för färsta gången på över en månad så kände jag för att skriva ett inlägg här. Ganska förvånande då jag sen sist tyckt att det varit så skönt att inte blogga, att inte känna pressen och att bara kunna strunta i det. Men idag, idag var det dags igen.

Sen sist har det hänt en hel del, stort som smått. Vi har fått njuta av sommarvärme med vår innerligt älskade son. Fy sjutton vad underbart det var, vi njöt av varje sekund och som vi längtar tills den kommer tillbaka. Jag har börjat jobba vilket känns väldigt bra. Att jag inte får träffa T dom dagarna jag är på jobbet vägs upp genom all den tid jag får med honom mina lediga dagar. Vi har bokat flyg till vår sommarresa och räknar ner dagarna tills vi får bege oss. I lördags värdade vi på våra vänners bröllop. Dom verkar nöjda med vår insats, då är vi likaså. Idag satt jag saxen i sonens hår och jag är mycket nöjd med resultatet (tur att han är lockig, då kan man dölja det mesta). 

Ja, detta var några av dom små tingen som skett sen sist. Tjusningen med att blogga är ju att man får lov att reflektera över dom också. Dom lyfts fram och upp och finns sedan kvar att gå tillbaka till och minnas. Kanske är jag tillbaka här nu? Vi får se!


Ett urval från ett hundratal instagram-bilder. Följer ni mig där innehöll detta inlägg knappast några nyheter ;)