Den ständiga matkampen
Till frukost får sonen oftast havregrynsgröt. Den slinker ner hur lätt som helst. Det är sen det börjar. Av lunchen käkar han i snitt en sisådär fyra skedar. Mellis är inte heller någon hit. Vid middagen har han förstås hunnit bli hungrig så den brukar oftast gå ner, men ibland inte. Det tar så oändligt mycket energi att försöka få honom att äta, att försöka distrahera honom så att han inte tänker på att han öppnar munnen och gapar.
Jag tror att det handlar om hungerkänsla. Han är helt enkelt inte den som äter om han inte känner sig hungrig. Äter man var tredje-fjärde timme så är det inte säkert att man har hunnit få upp just den känslan. Många äter ju ändå för att dom har matlust och tycker det är gott. Men inte min son.
Hursomhelst så är jag glad idag. För idag åt han en hel portion av gårdagens spagetti- och köttfärsåsrester. Tänk om vi kunde ha det såhär varje dag, mat utan kamp. Det är faktiskt inte så att jag är orolig för honom. Han svälter inte. Han äter när han känner för det och när han är hungrig. Jag önskar bara att vi slapp lägga så mycket energi på det, för man måste ju försöka med alla medel.
har man ett barn som inte äter lägger man helst inte ner sin själ på att laga lunch. jag har fått upp ögonen för fiskbullar. toppenmat för en ettåring! att han sen bara åt en sisådär femton ärtor (ärtor gillar han!) och en fiskbulle behöver vi ju inte bry oss om...
Åh visst är det jobbigt? Elliot har också vart lite si och så med maten senaste dagarna. Eller ja lunchen iaf. Kanske beror på förkylningen? Eller tänder (då han krånglade en del innan förkylningen med).
Här går frukosten också ner, han får drickyoghurt och macka. Lunchen är det som sagt sisådär med (idag åt han nästan bara ärtor och broccoli, han äääälskar med ärtor (och broccoli) och skulle kunna leva på det! haha), melliset går alltid ner (gör ofta smoothies och det älskar han!) och middagen äter han oftast bra igen. Lurigt det där. Men jag brukar fråga om han vill äta, säger han nej väntar vi lite. Dom är ju så pass stora nu att dom liksom säger till om dom vill ha mat/är hungriga/inte hungriga. Sen försöker vi ju hålla på tiderna hyfsat ändå. Vill gärna att han får i sig lite innan han sover, och det gör han oftast samma tid (efter lunch). Men jag säger som du, är ju inte orolig att han svälter.
Och det där med att lägga ner själen på mat, Elliot får alldeles för ofta ff barnmatsburkar, mitt samvete gnager lite där men han gillar dom oftast bättre än lagad mat.
Jag tycker också att det är jobbigt när den lilla inte vill äta. Oftast går det bra, men ibland blir det bara nej. Jag har dock börjat lära mig vad som går hem och inte. All form av korv, köttbullar, köttfärs, pannkakor, raggmunkar, linser... Pasta går garanterat inte hem, haha.
Åh, vad jobbigt det låter =( Jag har bara haft det så med Theo när han var sjuk, men då var det ju förståeligt. Här är det liksom tvärtom, han verkar JÄMT vara hungrig och blir rejält ilsk om han inte får mat pronto när han är sugen på det =) Kan ställa till det lite, det med.
Glad påsk min vän, kram!
Känner väl igen detta och det är jättejobbigt! Det går i perioder med Molly, men just nu är vi också inne i en period då hon inte äter mycket alls och bara sitter och leker med maten när det är dags att äta. Spelar i princip ingen roll vad det är. Och precis som du skriver, det går åt så mycket energi! Jag försöker att inte truga utan bara ta undan maten om jag märker att hon inte vill ha, men det är inte alltid så lätt för man vill ju gärna att de små ska äta...
Det är verkligen tufft det där. Tar så mycket energi, som du säger. Men det går väl i perioder, och egentligen kanske man inte borde lägga ner så mycket energi som man gör med att lura, truga och försöka på alla sätt och vis? Men ja.. lättare sagt än gjort!! Min Wilma har precis kommit ur en sån period (hoppas jag!!).. Hoppas på att det håller i sig!
Ähhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh jag förstår att det är jobbigt med att ha en kamp och hur man nästan drar sig för måltiderna. Men du ska inte oroa dig för att han inte äter, barn kan leva på vatten och tre makaroner och på nåt konstigt sätt så funkar de ändå!:)
Tack för din fina kommentar hos mig. Blev väldigt glad ska du veta.
Kramar
<3
Har samma kamp här! Har en son på 13 månader. Han kan inte riktigt behärska bestick (eller sked) ännu. Hälften i munnen hälften utanför. Men om han får ha en sked i sin han och pilla i maten samtidigt som vi matar så går det oftast bra mkt bättre. Om han inte får hålla i skeden går det ungefär fyra skedar, sen bara säger han nej och skakar på huvudet. Antar att du försökt med alla knep, men om du inte har det kan det vara värt ett försök!
Ha en fin dag! Kram
