Ibland glömmer man bort att hela världen inte har samma dygnsrytm som oss. Som nu när vi har disco klockan sju på morgonen. Jag tycker vi är i lunchtid men alla kanske inte håller med mig. De ljuva tonerna från Sean Banan får iallafall skruvas ner en smula när man inser klockslaget. Och det känns väl helt okej, på flera sätt haha. T älskar att lyssna på musik och vill att vi ska dra igång spotify så fort vi kommer upp på morgonen.

Nu ska vi snart börja packa väskorna här hemma. I eftermiddag sätter vi oss på tåget och åker hem till mormorn och morfarn. Jag har åtta dagers ledighet så det gäller att passa på när man kan stanna lite längre än bara över helgen. 

Nä, packa röja och leka var det. Hej på ett tag.